Under en längre tid ser jag rödhakar överallt. I min trädgård. I parken. Inget konstigt med det. Årstiden är ju rätt.

Jag ser dem men flyttar på dem för jag måste hinna klart. Har annat att göra. Måste göra mina uppgifter. Slutföra det jag tagit på mig.

Tittar ut genom fönstret i en liten paus från mitt flängande och där går den igen, med sitt vackra röda bröst. Den snurrar runt, vippar på svansen och det är som om den verkligen vill att jag ska se den ordentligt. En underlig catwalk där det är meningen att jag ska uppmärksamma den.

Så då pillar jag fram Solöga igen; Rödhake – Fullfölj det du påbörjat. Min gåva till dig är att upptäcka nya möjligheter längs med vägen.