Jag ser den komma som en missil helt nära mina fötter när jag kliver ut i det kristallklara vattnet. Vi är på vår favoritstrand på Elba ”Felciaio”. Det är tidigt på morgonen så drösen av människor har inte hunnit komma än.

Missilen, som egentligen är en Skarv, fiskar upp en stor fisk som mina söner ser den sluka på nära håll då de redan snorklar runt därute. Sen följer en märklig stund som varar i circa fyrtio minuter.

Skarven stannar på en sten därute så att vi både hinner simma ut, nästan röra vid den och stora sonen stänker vatten på den så att den öppnar vingarna. Jag tar några suddiga bilder från stranden. Mannen förbannar att han inte hade undervattenskameran med.

Då den här fantastiska fotomodellen sitter kvar då vi alla kommit upp ur vattnet, och inte tycks sig bry det minsta om att folk bara fortsätter att komma ner genom skogen för att fylla stranden, klättrar mannen och stora sonen ut på klipporna med kameran för att se om de möjligtvis kan ta några närbilder.

Och det kan de!

Vi får en hel fotografisk book.

Mina tankar går till de underbara böckerna av Gerald Durrell ( och har ni inte läst dem så gör det! De är sååå roliga!) där han gör de mest tokiga saker för att studera djur när mina två fotografer balanserar och härmar Skarven långt därute.

När jag kommer hem till Rom tittar jag så klart i Solöga men hittar inte Skarven. Jag skriver till henne och hon svarar nästan meddetsamma ” kolla Storskarven”. Javisst ja!;

Storskarv

Träd fram och tag plats. Min gåva till dig är att visa världen vem du är. 

Här gäller det för dig att inte leva i skuggan av någon annan eller något annat.

När jag sen sitter i trädgården och äter frukost, hemma i Rom, får jag se en syrsa på mitt staket. Springer och tar kameran och den sitter kvar. Bilden blir nog den sämsta ever, men jag har bråttom för mannen har just laddat ner Skarvbilderna och jag vill ju se dem.

Tittar i Solöga igen;

Syrsa 

Du vet vem du är – visa det. Din gåva är att visa din egen kapacitet. 

Här handlar det om att inte ställa dig själv i skymundan. Med andra ord- att inte framhålla andra istället för dig själv.

Ha ha ha! Fast det är nog inte djurfotograf som är min kapacitet…eller?