Ja, ni får stå ut med ett hundinlägg idag. Jag behöver skingra tankarna så att ni ska slippa den vanliga skiten som haglar över mig. Rensa ut. Det gör jag med detta lilla inpass.

Ser ni skillnaden?;

Det har gått nästan fyra år emellan.

Samma hund. Samma matta.

Den här envisa men mycket lojala hunden har snart varit hos oss i fyra år. Rotat sig, nafsat sig och busat sig in hos oss. Han är vår gemensamma nämnare här hemma nu. Den som all kärlek snurrar runt.

Visst han erbjuder också en del problem; bråk med andra hannar, turer i oändlighet när någon löper, oro när han blir sjuk och ångest när vi måste lämna honom för att åka bort. Dessutom är han envis som ett troll.

Men det är värt det. Alla gånger. Han surar aldrig för att man låtit honom vänta länge på den där rundan. Tjafsar inte. Tycker alltid att det är lika kul att se oss. Finns alltid bredvid när man är ledsen eller arg. Den bästa följeslagaren man kan tänka sig.

Så när jag behöver annat att tänka på googlar jag lite på honom istället och hittar detta;

Ursprungligen är Welsh corgin en boskapsvallare från Wales, en s.k. ”heeler”. Det walesiska namnet är ”ci sodli”, vilket tros betyda ”hund som nafsar och nyper” och syftar på corgins sätt att valla. Benen är korta, men detta till trots är corgin mycket kvick och suverän på att ta sig fram, även i besvärlig terräng.
De walesiska bönderna var som regel inte så välbärgade och hade inte råd att hålla sig med mer än ett par hundar. Dessa hundar måste klara flera arbetsuppgifter, som att valla boskap ute i markerna på dagarna och vakta hus och gård på natten, vilket utvecklade den mångsidighet som vi idag kan se hos corgin.
Rasen är mycket gammal och om dess ursprung tvista de lärde. Man tror att vikingarna förde med sig hundar som skulle vara upphovet till Pembroken, eller tvärtom – att de rövade med sig walesarnas hundar. Likheten med den svenska Västgötaspetsen talar för ett släktskap. Båda bär också på ett anlag för kort svans, vilket inte ”kusinen” från det mer otillgängliga Cardiganshire, Welsh corgi cardigan, har.
Enligt den Walesiska folktron var Welsh corgin en gåva till människorna från älvorna. Två barn som var ute och vaktade familjens boskap, fann två valpar i gräset som de tog med hem. Valparna växte upp och fick ansvaret att vakta boskapen om dagen och gården på natten. Älvorna själva använde hundarna som drag-och riddjur. Tittar man noga, så kan man fortfarande se märken efter sadlar och seldon!

Jag sa ju det. Vi hittade till honom av någon anledning.