Om en man, vilken som helst, här är många att välja på, blir sjuk är han hos läkaren innan andra hostattacken, så fort magen blåst upp lite eller han bara har en antydan till feber. Läkaren undersöker och förklarar att det är inget som helst fel på denne man. Då går han hem och förkunnar att det måste ha varit något han ätit. Samtliga mansmedlemmar i familjen vänder då blicken mot kvinnan i familjen som om hon var den enda ansvariga för matlagningen i hushållet. Trots att denna kvinna vet att hon försöker delegera den tråkigaste köksuppgift hon vet funderar hon för en stund på vad tusan hon lagt i maten som kunde få mannen att gå till doktorn. Det kan ju trots allt vara bra att veta.

Om en kvinna om kvinnan i familjen efter många års tjatande från de andra familjemedlemmarna (endast män) övertygar sig själv om att hon faktiskt har ett hörselproblem, särskilt i stökiga lokaler,  bokar tid hos öronläkaren. Går dit liksom lite motvilligt för tänk om hon får en hörjäklaapparat på halsen, så som de i hemmet förkunnat. Då får de således rätt. Hu! Men så blir det alltså inte, för denne läkare bara spolar bort lite vax ur örat som piper sedan några år tillbaka, konstaterar efter testet i båset med hörlurar att kvinnan hör bra för sin ålder samt skriver ut lite kosttillskott och annat gojs som ska intas i 45 dagar. Detta ska enligt läkaren få bukt på tinnitusen. När denna kvinna senare trycker bevispappret framför manskörens förvånade ansikten utbrister samtliga i ett ”alltså driver du med oss!!!”.

TYSTNAD!

De vore kanske inte så fel att ingenting höra, trots allt.