De är också så smått på väg ut i solen. Våra urtidsdjur. En promenerade omkring häromdagen lerig och dann när solen brände sina tjugogradiga strålar på oss.

Sen grävde hen ner sig igen. Jag klippte buskar som såg bedrövliga ut och fram tittade skal här och där.

Det tycker min hund är mysko. Varför ligga där när man kan springa några varv runt trädet och trädgårdsön samt äta gräs i bara farten.

Obegripligt.

Han försöker lite med tassen att få fram en skalis. Men sen är det som han minns att de minsann bits också, de där sakerna, och då lägger han ner projektet efter två gläfsningar.