Jag förstår ju att ni knappt kan hålla er i skinnet efter gårdagens cliffhanger om mina lösnaglar. Spännande så att man kan dö ju. En nagel åkte då jag inte kunde låta bli att diska min mors handmålade glas för hand, utan handskar. Det var långfingernageln, say no more. Jag tryckte snabbt dit en utav de få naglarna som var kvar. Lite fel storlek men helt okej.

När jag vaknade på juldagsmorgon satt alla fast. Vilken lycka.

Efter frukost och påbörjat, med viss svårighet på grund av ovanligt långa naglar, blogginlägg gav jag, mannen och hunden oss av till den underbara parken Villa Ada. Det är ingen park det är en hel skog med sjö och allt. Hunden blev smått tokig då det bildats is i gräset under natten. Han bara älskar att rulla runt i isigt gräs. Rusa runt bland frasiga löv. Hälsa på andra lösa hundar.

Mina naglar höll hundkoppels på- och avknäppande och håruppsättning. Hann dock ej testa bajsupplockning då han ju bajsade ute i gräset där ingen går. He he himla synd ju!

Underbara start på dagen som bara kunde fortsättas, enligt maken, med städning.

Ja ja ja, det stör mig med med smulkras under fötterna, men det är ju Jul! Jag hade tänkt mig att chilla och det stod bara risgrynsgrötskokning på mitt schema för dagen.

Men innan jag visste ordet av var processen igång och stora tonåringen på väg ut i Roms tomma kalla gator igensmällandes ytterdörren så att grannarna inte kunde gå miste om att vi är kvar i stan. (Han kom inte tillbaka förrän vi hade ätit nästan hela kvällsmålet. Suck!)

Jag visste ingen annan råd än att haka på med toastädning och när jag, med engångshandskar på, skrubbade handfatet lossnade den där långfingernageln igen och halkade runt som en bisarr handskdekoration och lite som rosen på tårtan om man tänker på händelseförloppet här hemma.

Därmed tog jag loss resten av naglarna och nöjde mig med finheterna.

Ska tusan vara snygg hela tiden!