så kommer de att blomma”, så säger man här när man kastat ut en önskning om något.

Det är lite det jag tänker när yogaläraren är lite svävande när jag säger att jag är intresserad av minikursen i morgon. Tänker att jag kanske ändå gör bäst i att låta bli. Köra den vanliga lördagseftermiddagen med make och hund. Chilla bara. Så jag släpper tanken på den. Gör något annat.

Jag har varit på köpcentret igen, lurat mig själv att jag ska finna stora kapet eller bli inspirerad av något. Konstaterat att ännu en av mina favoritaffärer förvandlats till en sådan där man kan köpa saker som bollar av gummisnoddar istället för en vanlig påse med gummisnoddar fast mycket dyrare…och annat välbehövligt. Så jag snurrar runt på parkeringen lika tomhänt som när jag kom, letandes efter min bil. Trots numreringar och färger så lyckas jag alltså tappa bort mig. Bra gjort där! Då ringer min mobil. En plats är ledig på eftermiddagsdelen av yogakursen. Jag skrattar till, hade inte ens fattat att den var fullbokad. Alltså tackar jag ja. Det är meningen att jag ska gå den. Såklart!

Det gäller bara att släppa. Följa med. Jag är på rätt spår även om det inte ser riktigt så ut.

Det säger Tarantelspindeln också.