i helgen. Jag har bara inte hunnit med att skriva om det. Veckan drar bara iväg med mig och vips är det onsdag. Ändå känns det inte som jag hinner med något.

Hur som helst hade vi besök. Eller, egentligen var det så här; min kusin och hans tioåriga dotter skulle hämta hem frun/mamman i huset då hon varit på jobb i tre veckor utanför Rom. Jag fick en förfrågan om boende och hittade flera alternativ. De valde att bo nära stationen då det ju var en ”snabbis” det handlade om.

Jag och maken erbjöd oss som guider och de hakade på. Det blev sååå trevligt.

Vädret erbjöd sin bästa sida och solen strålade över oss. Vi lyckades ganska bra, tror jag, att få även en tioårig tjej med hopp i kroppen att inte ha för tråkigt.

Vi såg de allra viktigaste ställena utan att stressa ihjäl oss.

Maken skulle bli en utmärkt turistguide. Han älskar verkligen sitt Rom.

Tioåringen fick utlopp för sina klätterbehov.

Barn är fantastiska. Efter 640 trappsteg för att se Rom från ovan och när alla vuxna uppsökte toalett eller bara hämtade styrka i solen hjulade energiknippet för fullt på Peterskyrkans tak.

Vi hann, till hundens glädje, hänga lite hemma hos oss också. Han tränade tioåringen med hjälp av hundgodis. Hon tror så klart att hon ledde honom. Men ingen lurar en Corgi.