Min mans fotografkompis får nys om en Tulipark som nyss slagit upp sina portar i Rom. I ett av de minst gynnade områdena har någon organiserat en tulpanodling.

Man betalar 8 euro för att få komma in. Hunden får hänga med, vi letar ju alltid efter ställen den en fyrbening kan få haka på, bara han har koppel på och bajspåsar med.

Man får plocka två tulpaner per biljett. Jag går omkring med min spann, som man får vid ingången, och muttrar att det blir en förbaskat dyr liten fjuttbukett. För 8 euro får jag minst sju tulpaner i olika färger av försäljaren framför kyrkan.

Jag får 6 tulpaner för kompisen som är med vill inte ha sina och när jag kommer till inslagningsståndet får jag behålla lökarna. Gissa om jag blir både glad och överraskad.

Det är en oas mitt bland ruiner, och då menar jag inte romerska sådana. Det har byggts upp en kvarn av en, säger guiden, äkta holländare. Det står en enorm holländsk träsko mitt i alltihop men jag orkar inte vänta på att få ta en bild då alla tar selfies sittande på den.

Fast maken och jag, som har Åbergs trädgård i Ystad i skallen, blir ju lite sådär småbesvikna igen. Det känns lite ditslängt alltihop.

Men vem vet…detta kanske bara är början och vi har ju en härlig morgon åtminstone.

Och så får unga glada människor jobba lite med. Det är positivt.

Min bukett får pryda bordet i trädgården där vi sen intar första barbecuen för året.