Varning för suddiga bilder!

Igår var det helgdag och vi åkte rakt åt skogen. Ha ha!

Det finns en skog där etruskerna lämnat spår.

Jag, maken, hunden och två vänner åkte dit.

Även om vi inte ser den där pyramiden eller det där offerbordet, som maken sett med yngsta sonen då de var här pga av att vi halkar runt så dant och är rädda att halka rakt ner för stupet och slå ihjäl oss , så är det en helt fantastisk promenad.

Vi kommer till ett vattendrag där maken inte varit. Han och vännen som fotar fångar höstfärger och hunden går fullständigt bananas då han kan spring lös hela tiden. Skog är hans naturliga miljö.

Min också. En liten stund blir jag alldeles själv. Mannen som gärna tar hela livet med sjumilakliv försvinner i fjärran med hunden glatt skuttandes i hälarna. Vännerna som är lite tyngre och mera otränade än vad jag är befinner sig någonstans efter mig.

Jag är själv. Själv med träden och mossan och svamparna och de ljuvliga smultronträden. Så mycket färger och så mycket luft. Galet bra luft. Plockar lite nypon. Pillar på ett träd. Drar in doften av fuktig jord och löv.

Minnena från min barndom knackar på. Ser mig själv sitta på en sten med en torr ostmacka och en termosmugg full med varm choklad. Jag kan riktigt känna doften av choklad och hur händerna långsamt tinade. Det kommer inte att bli så idag. Ett restaurangbesök är redan bokat sedan innan. Inget lämnas åt slumpen i en italiensk familj när det handlar om mat. Inga mackor på stenar här inte. När jag nämner att man skulle kunna göra så får jag de svartaste av blickar till svar.

Det är ganska skönt att slippa kissa i buskarna förstås. Att landa på en restaurangtoalett efter flera timmars promenad är ju skönt för en femtioplussare.

Ett annat minne pockar också orientering. Hjälp vad jag hatade orientering. Jag irrade alltid runt och fattade noll om kompass och karta. Kom sist, oftast tillsammans med någon likasinnad fast med aningen bättre koll på kartor.

Nu är det hunden som efter en stund vänder om för att se var vi andra tagit vägen.

Bra grej med vallhund alltså. Mycket bättre än karta.

Efter restaurangen bär det tillbaka till Rom under regntunga skyar.

Hunden är såååå nöjd.

Det är jag med.