Drömmer jag om i en hel dag.

Den dagen de tagit bort vårt gamla sovrum och jag städat loss ordentligt först och sen rullar jag ut min yogamatta och kör en, alldeles för kort, serie asanas.

Ett rum att fylla med rökelser eller oljor, ljus och mantran. Bra mantran. Inte sådana jag kör på natten; det här kommer aldrig att gå eller nu rasar vi rakt ner i underjorden allihop eller lilla fina krumelur jag ville aldrig bliva stur. Utan mool- , gayatri…ja, vilka som helst är bättre.

Ett rum som man kan stänga ute allt ifrån. Ingen mobil som ploppar upp meddelande. Inga ilskna samtal eller plågsam dörrklocka som kastar mig tillbaka till verkligheten.

Ett rum i frid.

Mitt eget rum där ingen ingen får störa.

En hel halv dag har jag det.