Vi åkte äntligen till det där Spa’t jag, mannen, min arbetskamrat och hennes man.
Det tog nästan ett helt år efter att vi fick presentkorten tills vi verkligen kom loss.
Det var helt fantastiskt.
Uppbyggt som ett gammalt romerskt badhus njöt vi av bubbelbad, turkiskt bad och lite mat.
Ute var bäst även om de italienska männen klagade.
Jag tyckte det var fantastiskt att ligga där i det varma vattnet och spana upp på de tunga regnmolnen som lät lite stjärnor skymta fram. Och ingen dog i infarkt av att ta sig till badrocken efteråt heller…he he!
Men det allra allra bästa var de där gungorna som vi kröp in i efteråt.
Jag tror aldrig att jag känt mig så avslappnad på länge.
Inga massager i världen eller yogasessioner har fått mig att känna så.
Mera badhus och massor av gungor fulla med kuddar.
Till och med maken, som visserligen är först med att börja prata hemfärd, säger att vi säkert kan återkomma.
Själv går jag motvilligt därifrån.
Känslan av att vilja krypa ihop någonstans som mina sköldpaddor och vakna någon gång när fåglarna kör igång med full kör igen och allt har magiskt ordnat upp sig till det bästa är sååå stark.
Pranayama i Rom 
Låter som ett helt underbart spa ni var på. Det var er behövligt tror jag.
GillaGilla