att man kommer hem efter jobbet, en måndagmorgon, där små låtsasvalpar kravlat över en när man visade hur hundar sover (ja det är sånt som händer när man jobbar med väldigt små barn och gissa om jag/vi har kul då…) och känner sig rätt glad att det blev just så när man ändå hade glömt en hel massa man borde ha gjort… Samtidigt bypassar man suckarna från föreståndaren som ibland tittar in och ser att jag skiter i att styra barnens målande. Då hör man när man sticker nyckeln i låset att det är någon som skriker. Tänker att jaha, någon har börjat veckan illa. Man hinner inte sätta foten inom porten förrän man inser att skriken kommer från ens eget lilla hem.

Tänker inte gå in på detaljer men allt löste sig. Det gör det. Men såklart blev inte min vecka alls som det var tänkt. Hundens pass blev lagd på is så att säga. Får göra ett nytt försök nästa vecka.

Det som var bra denna veckan var en hel rad med saker istället; ett bra och positivt samtal, äldsta sonen gick på två jobbintervjuer på samma ställe, en kompis från WFP tiden dök upp och vi pratade i en timme och tjugo minuter (för mig som hatar telefonsamtal kan sägas att hon pratade mest, som vanligt, ha ha ha!), jag ryckte upp mig och fick ut mina pojkar till den där veganska restaurangen som vi gillar alla tre (sjukt kul att klä upp sig, måla, sig och så) och jag ringde en vän som jag glömt gratta dagen efter hans födelsedag.

Ja, jag måste klappa mig själv på axeln för allt detta och ni får stå ut med det.