mådde jag lite bättre.

Styrkt av det läkaren sagt inser jag ju att jag faktiskt äter lite bättre. Rör mig bättre och på det hela taget mår bättre.

Får det bekräftat av min far när vi videopratar på eftermiddagen.

Jag ser friskare ut, säger han.

Sen på kvällen efter yogan kommer den där smärtan i magmunnen krypande.

Petar i mig lite mat motvilligt igen.

Försöker gå på toaletten, för det vet jag kan hjälpa.

Tar min kamomill framför teven.

Kl 23 borstar jag tänderna med äckel känsla och kryper ner i sängen.

Helvetet bryter loss vid 01,30.

Spyr i toaletten.

Fortsätter så hela natten. Somnar kanske emellanåt.

Någon gång vid 4 hinner jag inte ur sängen. Allt kommer på mjuka mattan, säng och hund som sov lugnt på mattan. Han sticker snabbt iväg.

Jag vet att det kan komma såna här bakslag ändå blir jag sååå ledsen.

Så medan jag slänger allt som går att ta i badkaret, lägger handdukar i sängen för att kunna försöka somna om utan att behöva byta allt rabblar jag ilsket min lista på de jag tycker är mer värda än mig denna skit.

Hunden får jag ta sen.

Fast nu är klockan 13.00 och jag har sovit en stund efter tabletterna och försök till frukost.

Hunden, säger sonen, var blöt på låret när de gick ut 9. Antar att han tvättat sig själv.