Snälle läkaren från morgonen skriver ett mail kl 18.30 på kvällen för att säga att mitt telefonnummer inte funkar.

Jag, som suttit och väntat hela eftermiddagen och sen tvingat mig själv till yogamattan för att försöka skingra tankarna, skriver tillbaka. Det kommer ett sånt där out of office tillbaka och jag blir så jävla arg. Varför skriver han så sent om de stänger butiken kl 17???

Sen ringer han. På rätt nummer. Ber om ursäkt för att de inte hade tid att ge mig all tid jag var värd på morgonen. Undrar hur det är med mig. Ut kommer min ångest. Jag är skitorolig. Så här svårt var det inte förra gången. Så här illa mådde jag inte förra gången.

Han försäkrar mig att medicinen är rätt. Lugnar mig lite. De har bokat in mig hos onkologen den 10/05. Han har skickat remisser till munröntgen och ett intyg på medicinen jag kommer att ta att visa upp för radiolog och tandläkare.

De kan inte göra munröntgen där så tandläkarens tips får jag nog gå på. Tandläkareutlåtande däremot är gratis hos dem…Vet inte? Hur gör man? Tänk om jag behöver vårda käften också? Då är kanske min tandläkare bäst?

Bestämmer mig för att boka munröntgen på tisdag när de öppnar igen. Sen får jag se.

Ja, han lugnar mig läkaren.

Fast ändå kommer ångesten i vågor.

Det känns som om allt rasar över mig hela tiden. Som om det inte gjort annat sen i slutet på augusti…och kanske till och med innan.

Under natten hör jag kras från köket.

Det är min enda muminmugg som går åt fanders.

Den som ska ta hand om diskmaskin och kök efter maten gör det aldrig efter maten för en karl ska ju inte ta order utan då väntar man till sent på natten och ställer till med fanskap.

Ja ja, det är bara en mugg.

Men den var min.