Ilskan börjar avta.

Fast först får minstingen en omgång direkt på morgonen. Han kommer med en förfrågan som gör mig galen.

Det är tydligen så ordentligt tilltaget på tillsägelsen att björnen som vanligtvis sover till middag redan är på benen när jag kommer tillbaka från hundpromenaden. Han hörde allt.

Det är lätt att jag ser allt som inte fungerar när jag blir arg.

Ältandet tar tag i mig och jag tänker saker som att; varför är jag sjuk igen när någon annan hotat om att få hjärtinfarkt för att vi och de på jobbet var så jävla dumma mot hen men uppenbarligen inte kommer till skott. Jag menar, lovar man saker måste man väl hålla dem. Eller?

Nu är jag elak. Jag vet. Men sån är jag som arg.

Sen när jag lugnat mig lite efter utevistelsen (funkar nästan alltid) ser jag ju det som är bra även med mina två söner.

Den ene trodde att han skulle bli av med jobbet för ett bråk där. En kväll råkade en av deras riders i trafikolycka och allt blev kaos. Chefen gick bananas, som han förövrigt gör ganska ofta, och skällde ut killarna som jobbar där och tjongade en knytnäve i ett skåp som det gick hål i. Sen körde han därifrån så att min son fick stänga ensam klockan 23.

På morgonen efter mötte jag sonen tidigt. Jag skulle på skiktröntgen, han skulle till jobbet. Det var då han sa det; om han inte avskedar mig så går jag ändå.

Så han pratade med sin chef. Sa att han tänkte gå för att han inte kunde tolerera att bli utskälld inför andra. Okej att man får veta när man gjort fel. Men inte på det viset. Han skulle stanna månaden ut som det stod i kontraktet sen goodbye. Samma sak gällde för killen i friteringen. Han var precis lika utsatt och trött på bråken.

Chefen blev ställd. Jag vet inte riktigt vad han sa men att han drog öronen åt sig var klart. Tiderna blev omändrade och min son har nu tre dagar han slutar kl 17.30. Det är de dagarna han öppnar stället och innan jobbade från 8.30 till 23. Det funkar mycket bättre. Bara det att kunna vara ledig kväll.

Jag tycker detta var så strongt gjort av min son. Det är alltför många som går med på de galnaste arbetsförhållandena bara för att ha ett jobb. Så stolt över honom.

Den andre sonen som ju tog tag i sig själv men nu verkar ha strandat framför datorn är ju den som också tagit tag i all inhandling av mat och faktiskt även lagar maten. Om jag ville skulle han fixa min mat också. Men jag äter ju fortfarande som en mus så det känns lite som slöseri av energi. Han kör också dammsugare till mig när jag tillåter det. Ja, för sanningen är att jag ju tror att jag är världsbäst på att städa…ha ha ha! Vilket ljug. Men vissa saker är ju bara så svåra att erkänna att man faktiskt kan delegera. Sånt som är tungt. Som dammsugning.

Idag gjorde han det. Dammsög. Inte det lättaste när hunden fäller järnet.

Fast vet ni. Det blev riktigt bra.

Stolt över honom också.