Tappade det minsta jäkla örhänget.

Kände i morse att det var öppet. Tryckte in lilla skitnålen i lilla skithålet…trodde jag.

Sen jobbade jag. När jag var på väg hem rörde jag vid örat och där satt bara ett örhänge kvar.

Suck!

Nåja, koncentrera sig på sånt som går bra var det ju.

Jobba går ganska bra. Det är inte så många timmar. Jag kan sätta mig ner och vila emellanåt. Barnen ger mig energi också. Det är de suveräna på.

Äta går också ganska bra. Inte allt är så gott som jag minns det. Cellgifter gör ju så. Men jag blir vrålhungrig och det är så härligt att njuta av mat igen.

I detta komplicerade land har byråkratiska saker förändrats sedan sist jag var sjuk. Om det är pandemin som gjort det vet jag inte men helt plötsligt kan man göra saker via mail.

Jag har frikort i sjukvården igen. Det ska stå ett 048 då man är cancerpatient på alla recept de skriver ut till en. Det gör det när sjukhuset skriver ut dem därför hoppar jag högt när min läkare fortfarande ger mig recept med ingenting på. Min son som var hos vår husläkare häromdagen skulle be om recept till mig också. Han fick ett utan kod. Det andra var något min läkare inte visste vad det var. Så då åkte jag dit i onsdags med hela min bibel av papper från sjukhuset. Han kan ju inte veta allt, jag har ju inte varit där sen innan jag hamnade på sjukhus.

Naturligtvis måste man precis som förra gången gå genom vårdcentralen för att få koden på recepten. Det räcker inte med att sjukhuset gör det. Sen vill han ha kopior på alla mina papper också. Det har de fortfarande inte löst genom det gemensamma systemet.

Jag går suckande därifrån och förbereder mig på att dagen efter vara tvungen att stå i kö på vårdcentralen. Kolla upp vad jag behöver ha med mig och hoppas att hitta parkering lätt.

Sen går jag in på deras hemsida och upptäcker att man kan göra allt via mail. På en halvtimme har jag löst allt. Skickat det de vill ha och fått min kod in i systemet.

Man kan faktiskt bli religiös för mindre.

Tänk att jag slipper köa. Upptäcka att jag kommit på fel dag , yra runt för att hitta rätt person eller har fel papper med mig.

Så skönt att ha löst detta hemifrån.

Tack för det Italien!

Eller är det Universum som ska tackas kanske?