8 december här i Italien är en helgdag.

Det är också dagen man klär julgranen.

Min är redan klädd. Jag måste” jula lite” innan jag åker till Sverige. Det förstår ju vem som helst.

Den 8 december 1980 dog John Lennon.

Därför säger jag ett rungande JA när B frågar om jag vill hänga med henne och M på puben och lyssna på en grupp som kör Lennons låtar just den 8 december.

Naturligtvis kör de låtar som jag känner till. Som den här:

Fast många har jag aldrig hört.

Min musikkultur odlade jag ju hemma hos farmor med min fasters kvarlämnade skivor. Lyssnade mig igenom alla de där gamla men missade såklart också en del.

Det var ju inte alls som att bläddra på youtube eller spotify.

Den här kan jag inte minnas att jag hört.

Den är intressant. Otroligt att jag missat den. Intressant det med.

Vi får en liten present också. Ett knåp.

Knåpet löser jag ganska snabbt men nu får jag inte ihop det igen hahaha!

I påsen finns ett fredsmeddelande.

På lappen står det ungefär så här;

Det kan verka svårt att lösa det här knåpet.

Men det är det inte!

Det kan verka svårt att få fred.

Men det är det inte!

Varje dag kan vi välja att inte vara emot kriget men vara för freden!

Låt oss nära våra sinnen med tankar om fred,

låt oss utföra konkreta handlingar e tecken på fred,

låt oss sprida vårt nya sätt att vara.

Det finns massor att skriva om Lennon såklart men jag har dragit ut essensen ur denna fina kväll som avslutades med den klassiska julsången.

En kvinnan har tjatat om den hela kvällen och nu sjunger vi alla med.

Det är mäktigt.