I flera år har jag haft på min önskelista att åka till Birgit Nilssons museum i Karup utanför Båstad.

Hennes familjehem.

Denna fantastiska, roliga och begåvade människa har lockat mig sedan jag läste om hennes liv under ett arbete med min ”flickgrupp” på Svenska skolföreningen i Rom.

Hon gick i många år mig helt förbi.

Opera var inte min grej.

En snobbig stjärna intresserade mig inte alls.

Hon var alls inte någon snobb.

Opera är en fascinerande konstart.

Det förstod jag när jag tittade lite närmre på henne.

Hörde någon intervju.

Det var en kvinna som kämpat länge för det hon brann för.

En stor förebild.

Så äntligen igår körde P och jag dit.

Eller rättare sagt P körde. Jag navigerade med hjälp av min vän gps. På italienska. P blev imponerad av att en italienare kunde förstå var vi var och guida oss hahaha!

När vi äntligen var framme i Karup efter över två timmars resa var hon precis lika kompis med min gps som jag. Detta trots att hon inte förstod ett ord av vad han sa.

Vi började med att gå runt inne i utställningsrummen med lurar då vi missat första guidade turen inne i Birgits barndomshem klockan 11. Nästa tur var kl 13 och det ville vi inte missa.

Det var blandad information med arior ur Wagner, Puccini och Verdi med mera.

En fantastisk känsla att gå där inne bland hennes scenkläder, posters och smycken och lyssna på en röst som kunde (och även gjorde) spräcka glas.

Sen får vi ta del av hur Birgit Nilsson trotsade sin far, som ville att hon skulle ta över gården, och satsade allt på sin sång.

Elaka sånglärare, kamp med fördomar mot bondtöser, humor som vapen, en kärlek till en veterinär som följde henne och stöttade henne. En kärlek som varade livet ut. Dvs 58 år.

En far som först kände stort motstånd och sen stor stolthet.

Ja, det är en story som griper tag.

Om jag inte redan var hooked så skulle jag ha blivit det där.

Det är ingen liten gård som La Nilsson (nu när jag tänker efter var hon kanske släkt med både mig och P då vi båda heter Nilsson hahaha!) skänkt i sitt testamente som museum.

Birgit har även instiftat stipendium som delas ut till unga sånglöften. Priser som ges till särskilda musikpersonligheter som Placido Domingo och den italienske dirigenten Riccardo Muti.

Efter den guidade turen går vi tillbaka in i museet för att lyssna på de sista delarna och se lite av Här är ditt Liv med Lasse Holmqvist med Birgit som huvudperson.

När P och jag slår oss ner i varsin fåtölj får jag se att det vi nu ska lyssna på kommer att vara 44 minuter petar jag på henne för att säga att vi kanske ska bege oss iväg och äta istället. Min matklocka har ringt för länge sen.

Det känns som ett övergrepp men 44 minuter verkar också alldeles för lång tid.

Efter att P frågat vår guide om var man kan äta utan att hamna mitt i pågående tennisvecka i Båstad får vi tipset om Hovs hallar.

Det tar 9 minuter att styra dit och där äter vi en grillmacka med pommes när vi nästan börjat ge upp hoppet om att få mat.

Sen promenerar vi ner mot havet på en slingrig och ganska snårig väg.

Vi försöker också ge oss in i något som ser ut som ett trollsnår. Fast där folk låter sina barn kissa…och sen är det äckligt med hundar som kissar på stränder….hmmmm!

När vi kör därifrån är vi eniga om att detta var en dag som kommer att stanna i våra minnen länge…ja, kanske resten av våra liv.

Dagen i Birgit Nilssons spår.

En roadtrip med guldkant.