Skulle man kunna kalla; av jord är du kommen också.
Ja, för det blev lite mycket av död denna vecka.
Först begravningen på tisdag. Sen läste jag om en corgivalp på 3 månader som blivit ihjälbiten av 5 pitbullar i Villa Borghese. Sen hörde jag att sonen i baren härunder dött efter flera års cancersjukdom.
Då stack jag händerna i jorden.
Det är den bästa boten när det känns så mörkt. Det blir symboliskt. Att hålla sig till jorden. Inte flyta ut i att det är livsfarligt att ta sina hundar på promenad. Att det kan vara din tur nästa gång döden knackar på.
Hålla mig på jorden. Känna livet.
Bestämde mig för att ta bort den där ljuskronan som inte längre vill vara med.
Jag har låtit den stå kvar för att två små spröda, gröna grenar stack fram. De torkade in i värmen och inget annat växte så jag beslutade mig för att bortse från min ”så länge det finns liv finns det hopp” inställning till allt och avsluta lidandet. Det var en ständig diskussion mellan mig och mitt ex. Han hade säkert tagit bort busken för länge sen. Jag ska alltid rädda världen ju. Det går oftast inte.
Det är bara att inse att när det är slut är det slut.
Gjorde mig beredd på att jag skulle behöva ta i med hårdhanskarna för att få upp denna buske.
Det gick på ett kick.
Eller på ett spadtag.
Glömde ta en före-bild. Den stod alltså här mellan bouganvillean och blyblomman.
Det var den som gräshoppan satt i i våras.
Den var precis lika torr nu som då. Smulades sönder när jag tryckte spade i den.
Den var verkligen slut.
Sen plockade jag ner de sista stackars, spruckna granatäpplena. Parakiterna har mumsat färdigt och sitter nu någon annastans och kalasar, antar jag.
Sen gick jag den där rundan för att påminna mig om vad som verkligen behöver göras och vad som funkar här.
Aloen jag fick av B-M har tagit sig både i jord och
i kruka.
Echeverian som har hängt med i många år har tappat bitar och som sett mindre lycklig ut än på länge har fått nya blommor.
Fast buskarna, som jag inte minns vilka de är, har gått bort ordentligt i den gröna ön.
Det är mitt gamla vanliga livshopp som får dem att få stå kvar även när det bara är några pinnar kvar.
De är ju gröna ju…vissa pinnar alltså.
Nåja, det blir nästa trädgårdsjobb.
Idag regnar det och jag ska ut och köra igen.
Inte så långt. Men köra och regn hör ju inte till de bättre kombinationerna här.
Önska mig lycka till!
När det är många tankar är det befriande att jobba med händerna tycker jag. Nu blev det ett krafttag i trädgården även om busken visade sig vara mer än samarbetsvillig.
Fint att aloen tar sig både på friland och i kruka. Här blev det också lite trädgårdsarbete även om det mesta närmar sig vila nu.
Kram och god lördag!
GillaGillad av 1 person
Här har vi lite uppåtgående med trädgård igen innan vilan. Så skönt att kunna pilla lite där när man behöver lätta på tryck. Kram och god lördag på dig!
GillaGilla
Visst är trädgården perfekt att både spendera tid och greja i när livet är tungt. tänk att du kan ha bougainvillea, jag har ju försökt. Den vill ha mycket vatten vid etableringen har jag förstått. Nåja, kanske jag försöker igen på en annan plats, nu när jag inte har tre avokadoträd att spendera vårt uppsamlade vatten på så kanske det skulle räcka till en baugainvillea. Blir glad av att du är med på Trädågrdsfredag. Kram
GillaGilla
Jag hade ju bevattningen som funkade innan plus att jag vattnade på kvällar så bouganvillean går liksom av sig själv nu. Kastar långa grenar in till grannen också. Hon klagar inte fast jag tycker ju att så där gör man inte hahaha! Kul att vara med! Kram
GillaGilla
Hej Marika!
Fattar precis dina känslor, hur saker plötsligt kommer så nära och känns så påtagliga ibland och hur man då blir oerhört medveten om vad som faktiskt kan hända…men man kan ju inte blockera sig i livet så. Att sysselsätta sig med saker som befriar tankarna lite är ju perfekt, och att jobba med händerna i myllan är aldrig fel ❤
Hihi, kan inte låta bli att småle av det där med växter och liv, vi är precis likadana här. Minsta lilla grön kvist (eller knappt det) betyder liv och vi hittar ofta uttorkade plantor i nån risig kruka som folk bara har ställt ut vid sopconteinrarna, som sen får nytt liv hos oss, och som tur är känner både jag och maken detsamma där 😀 Vi har många såna plantor som nu är jättefina!
Räddas det som räddas kan helt enkelt ❤
Stor kram!!
GillaGillad av 1 person
Härligt att jag inte är ensam om detta att försöka rädda hela tiden. Har blivit så kritiserad för mina stumpar till krukväxter inomhus också. Fast de kommer igen så småningom. Stor Kram tillbaka ❤
GillaGilla
Åh, förstår att det är tungt då… Bra sätt att hantera känslorna, att sätta händerna i jorden är verkligen läkande.
Jag känner så igen mig i det du skriver här! Tänker på Sveriges trädgårdsguru, den brittiske John Taylor, som inte tycker att man behöver vara så känslomässigt anknuten till sina växter. Om något inte trivs, så sätt något annat där. Flytta på grejer. Vill du absolut ha kvar något kanske det passar bättre att ta sticklingar och fröer från något. Jag försöker påminna mig om det, men det är inte alltid lätt. Har lite för många projekt som SÄKERT kan komma igång. Kram!
GillaGillad av 1 person
Just det har nog hört John Taylor säga det. Fast jag är ju känslomänniska. Då blir det bra på pappret men mindre bra när man står där framför eländet. Jag har också massa projekt som fått ligga där. Vi får sparka igång varandra. Kram!
GillaGilla
Hej Marika! Så fint att du kan hitta tillbaka till jorden och livet genom trädgården när allt känns tungt❤️ Det är rogivande att påta i jorden. Och jag känner igen det där med att vilja rädda varenda liten grön pinne… hoppet är ju envist!
KRAMAR till DIG!! Anna
GillaGillad av 1 person
Kramar tillbaka ❤
GillaGilla