Man måste registrera sånt som blivit bättre.
För mig är det oerhört viktigt.
Att jag inte sitter där och stirrar mig blind på sånt som inte funkar…än.
Bara det att dessa två hundar faktiskt trivs tillsammans och leker titt som tätt.
Alltså, Wish har inte lekt med andra hundar på flera år.
Han har inte ens varit positivt inställd till det utan morrat bara någon försökt bjuda in honom. Nu räcker det med att Scott duttar till honom vid bringan lite så är jakten igång.
På bilden härunder har Wish ätit upp sin tuggis först medan Scott hoppat runt med sin ett tag innan han förkunnade bytet dött och ätbart.
Jag bara dör av att titta på när Wish liksom tänker att – du, om du inte klarar av det så kan jag ta din med.
Ibland tittar han bort mot mig som för att få ett okej att ta den. Vilket han givetvis inte får.
Och Scott då som inte närmade sig gungstolen ens om man lockade med godis i början låg helt plötsligt under den en kväll när jag satt där ute.
Jag har ingen bild på det för det var alldeles för mörkt men känslan minns jag att hitta honom där. Fantastisk.
Min äldste son kan klappa Scott.
Det fanns inte på kartan efter den där ”pressa ut leken” på en lång tid men nu verkar det som han kommit över det.
I morse kunde en granne som alltid kliar Wish bakom örat klappa Scott också. Han sprang inte och gömde sig bakom mig som han brukar. Han kom fram till grannen självmant.
Ja, faktiskt när jag tänker efter har han gjort enorma framsteg; äter ur matskålen, kan stanna i ett rum fast jag går in i ett annat, har börjat använda leksakerna som han tidigare glodde snett på och inte alls ville testa ens att tugga på lite grann.
Och ikväll ska vi försöka, B och jag med en runda där hon visar mig tricken hon fick lära sig en gång med en svårt rädd hund hon hade.
Det gör vi istället för att gå ut och lyssna på musik sedan en annan kompis avbokat bordet för att hon blev sur.
Tänker på det vi sa på telefonen igår, C och jag; om de inte är galna vill vi inte ha dem.
Det gäller både kompisar och djur hahaha!
Nåja, med djuren går det framåt i alla fall.
Härligt att läsa alla framsteg som han gjort, och även Wish. Och du 🙂 Kram
GillaGilla
Jamen visst är det härligt. Och precis som du säger så gör man ju framstegen tillsammans. Kram
GillaGilla
Det är ju massor av framsteg på bara ett par månader! Jag har ingen erfarenhet av hundar, men med katten vi tog över tog det ett halvår innan hon kom och la sig tätt intill, och ett par år innan hon låg i knät. Det var bara början, med tiden blev hon maximalt tillgiven, men det tog tid.
GillaGilla
Nu är var han ju bara sex månader när han kom hit så jag gissar att han är lite mera formbar fortfarande än en vuxen hund. Jag vet ju att det kan ta sååå lång tid. Sen beror det sig ju på djuret. Jag tog över en vuxen katt som sov med mig från dag ett.
GillaGilla
Det låter fantastiskt med alla dessa framsteg! Och jag skrattade högt av ”om de inte är galna vill vi inte ha dem” – underbar inställning. Lycka till med hundövningen. Det kommer annan musik att lyssna på. Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja, just denna övning tror jag att vi kommer att jobba med ett tag. Kram
GillaGilla
Hej Marika!
Så härligt att höra att det går framåt, och precis som du säger är det också så viktigt att notera det, både små och stora framsteg ❤
Det är ju det med djur, man investerar så mycket av sig själv i deras liv, och man älskar dom ju också så oerhört i kombo med att man känner ett stort ansvar över dom. Vissa dagar kan det kännas struligt, jobbigt, frustrerande, oroande…sen händer dom små framstegen i positiv bemärkelse och det känns så stort och så glädjande och man får ny energi igen 🙂
Jag önskar dig fortsatt lycka till med killarna ❤
Kramar!!
GillaGilla
Exakt så! Skrattade högt när Scott började skälla på en kong-boll som han varit rädd för innan och slog på den med tassarna. Jag blev sååå glad. Tack! Kramar!
GillaGilla
Så härliga framsteg och jag förstår att du blir glad över dem! Även små framsteg är just framsteg även om man önskar att det skulle gå snabbare. Det är en speciell känsla att se när två hundar leker och har roligt tillsammans. Oftast fungerar det bra för de blir ju en flock i flocken.
Kram
GillaGilla
Ja man har alltid lite bråttom. Som när barnen var små och man önskade att de skulle lära sig att gå. Sen sprang de busarna ifrån en hahaha! Att de leker på egna villkor är så mycket bättre än att jag leker med dem. Kram
GillaGilla
Läser ikapp för min blogg uppdaterar inte och då tror jag inte att någon har skrivit. Gull-hundar och vilka fina framsteg! Kram
GillaGillad av 1 person
Lite knasigt med blogguppdateringar överallt verkar det som. Jag missar också. Tack! Kram
GillaGilla