på mig idag!

Trotsar de nio graderna och sätter mig i min trädgård i solen, medan hunden kör tokspring så att gräset flyger och mina jeans blir fulla med jordiga tassavtryck.

Solen är bäst. Helt klart! För där jag sitter blir det plötsligt så behagligt att jag lägger ner paddan och läsningen och bara tar emot strålar.

Allt släpper.

Inser att jag inte är den enda på skrivkursen som har svårt att sätta mig ner och bara göra.

Och det blir bra ändå till slut.

Kommer på hur humorn alltid varit en gemensam nämnare mellan mig och den där kvinnan som mist sin man. Det måste vi ta upp igen. För även om vi alla har tokiga sidor så måste vi spara på det som är bra. Tror att vi kan hjälpa varandra bäst då.

Det känns otroligt skönt att tänka så.

Sen släpps skolungdomarna ut och smällare dundrar (ja, här började de fira nyår redan i september). Hunden piper in och trycker sig långt ner i minstingens bokhylla…hur han gjort det vete katten.