Jag har ju en unge kvar.

Den där som brukar smita från alla göromål om han inte får ut något väldigt bra av det själv.

Han bara gör, nu när brorsan inte finns där som ett tjafshinder. Som om man tagit bort publiken för en skådespelare ungefär, hjälper han mig. Kånkar på lådor, matpåsar och hänger med till IKEA utan att knussla. Ja ja, lite småmorr finns där ju, men inte på långa vägar som vanligt.

En kompis ringer, hon vill gå på bio. Jag tvekar. Säger först nej för; sonen ska ut med kompisar, hunden behöver gå ut och och och…då bara tittar han på mig och säger; ”men, mamma, jag kan komma hemom och gå ut med vovven.”

Så blir det!

Och jag har en alldeles ny unge här hemma!

  ❤️