Först tänkte jag skriva att du kan brinna någonstans för allt ont du fört med dig. Men så kom jag på att; det finns inget ont som inte har något gott med sig…eller hur det nu var?

Det kan ju vara bra att tänka så när man fastnar i allt som gått åt skogen.

Januari: var vi faktiskt i bergen. Vi hade hoppat över Sverigejulen och det har jag ju fått äta upp lite sen. Vi hade bett våra svenskar lyfta på rumpan men det hade vi inget för. Istället för att fastna i att det bara är vi som spenderar på resor och pusslar för att få det att gå ihop med hund och allt drog vi iväg, efter en lugn familjejul och nyår, mot Molveno. Underbart, fast ingen snö. Bara is, som hunden älskade högt.

Februari: Jag trampade fel, kysste en trottoar och bröt mitt lillfinger. Som om man måste påminnas, efter en underbar spakväll med tillhörande middag på tumanhand med mannen, att man lever.

Mars: Min svärmor gick bort efter åtta års långsamt förtvinande och mina söner fick vara med om sina livs första begravning. Italiensk begravning samt se sin far gråta för första gången.

April: En galning/terrorist körde in i Stockholms centrum och dödade människor samma dag som min mor hamnade på sjukhuset för stroke. Jag tillbringade påsken i Sverige till hälften på just sjukhuset. Till hälften hos min far och såg både smärta och stor kärlek om vartannat. När vi trodde att allt kunde bli bra dog min mor.

Maj: Mina söner fick vara med på deras livs andra begravning. En svensk sådan. Båda sa att om man ska ge poäng så vinner den svenska begravningen på skönhet. Jag utgick från det hela som en blöt fläck på marken, men samtidigt hade ett frö såtts. En lägenhet hade köpts. En fest och ett sommarjobb för sonen planerats.

Juni: Min månad på alla sätt och vis. Jag fyllde år. Organiserade min sons jobb i Sverige som hann fara iväg till min underbara systerdottern och hennes fina sambo, strax efter att skolan stängde för sommaren.

Juli: Hela familjen var på den dubbla trettioårs/inflyttnings-festen. Jag påbörjade utrensning och överfölls av barndomsminnen. Regn och lera ackompanjerade det hela. Svensk klassisk sommar. Samtidigt var det stor torka och värme i Rom.

Augusti: Vi åkte för 12:e året i rad till Elba fast fick hyra en annan lägenhet då kompisarnas blev fullbokade när vi hade fullt upp med att inte veta vad som skulle hända min mor. Torkan och värmen bara fortsatte.

September: Till min glädje fick jag tillbaka mitt jobb på svenska skolföreningen och en jättepeppad privatelev tillika. Vårt träd blev nerplockat och jag sörjde men gladdes åt min nystylade trädgård. Värmen fortsatte.

Oktober: Tung månad. Mors månad. Stora sonen var i slagsmål och jag fick hämta honom hos polisen. Den som fick stryk av min son hämnades senare och min son fick fläskläpp.Vi tänkte stanna i Italien till jul men fina systerdotter blev ledsen och vi bokade resa till Svedala. Äntligen kom regnet i Rom.

November: Kvartssamtalen tog musten ur mig som vanligt och äldste sonen fyllde 16. Mannen hade problem med hjärtslag och fick ny medicin.

December: Planerade och organiserade städöveraskningsjulklapp tillsammans med min systerdotter åt min far. Vi firade jul i Sverige i lera och regn, precis som i somras, och kom hem idag. Nyårsafton. Oron för saker som jag inte kan ändra på gnagde där i Sverige.

Så adjöss med dig då 2017! Nu börjar vi på ny kula.

Jag kan bara önska att vissa av alla de saker som hänt på ditt år lyser med sin frånvaro 2018.

Men tack i alla fall för det du förde med dig som var positivt.

Gott Nytt År till alla!