att jag bara råkar gå med hunden sent på kvällen. När tonåringarna är försvunna spårlöst och mannen antingen vill njuta sin cigarr utan koppeltvång eller sitter i en bil någonstans och väntar på en av de där capricciosi (översatt; trotsiga), beger jag mig ut för sista rundan för innan nattning.

Då kör jag en lugn gaturunda med lite trottoarsniffande utan att passera parker eller så. För mörkt för en ensam dam, även då hon är beväpnad med världens största (åtminstone i huvudet) vallhund.

Det händer att någon affär inte stänger in sina varor bakom mörka, nerdragbara, nyckellåsta portar. En sådan är en, relativt ny, glasögonaffär.

Jag fastnar för den. Ljuset. Färgen. Fuskträden. Speglarna och Ljuskronorna. Så vackert!

Kitsch! Kanske. Men också helt underbart vacker.

Me like!