Dagen innan vi ska åka till Elba äter jag frukost i min trädgård och hör vatten rinna. Jag tror först att det är hos oss, men misstanken går ganska snabbt över till grannhuset. Ser inget komma uppifrån någon galen bevattnare eller tvättabalkongenordentligt balkong. Smyger närmare staketet och då ser jag att det rinner floder av vatten från den tillstängda upphöjda marklägenheten. Jag känner hon som bor ovanpå men dagen till ära är även hennes lägenhet igenbommad. Mannen skriver till vår administratör. Mera kan vi inte göra. Ändå letar jag efter min vän i parken. Hon är inte där.

På natten drömmer jag en konstig dröm. Vi bor i en annan lägenhet. Jag känner igen den, men ändå inte. Naturligtvis går jag på toa. Det gör jag alltid i mina drömmar. Medan jag sitter där strömmar det vatten från alla rör, men när jag tar upp mobilen ( har alltid mobilen med på toa…om att ifall!) och ska ta bilder att skicka till min man har vattnet upphört att rinna. Allt är kliniskt rent.

Därefter förflyttas jag snabbt till en sorts hotell. Jag har handlat mat sätter mig vid ett bord med min kasse och där sitter två tjejer. Vi äter något. De städar snabbt undan och försvinner. Min matkasse försvinner också. Den letar jag efter sen men måste kliva över mediterande män som har någon form av qigongretreat där. För att komma fram till receptionen yrar jag alltså runt där inne och trampar nästan på de där männen som ligger eller sitter under filtar på golvet. Under tiden måste jag rätta till märkliga glasföremål som fungerar, antar jag, som dekorationer. Vissa är sönder. Andra går sönder i mina händer. Jag kämpar för att försöka sätta dem rätt utan att de ska krossas.

När jag ger upp hittar jag receptionen. Där frågar jag om de sett min matpåse. Då börjar de plocka fram godis. Massor av lösgodis stoppar de i en påse och ger mig som någon sorts kompensation. Istället för min mat. Där någonstans vaknar jag.

Det är dags att åka. Under resan mot färjan i bilen skriver jag ett meddelande till min vän som också känner kvinnan i lägenheten ovanför den med vattenläckan. Ber henne säga till om hon ser henne ute med hunden. Det gör hon. Fortsättning följer.

Tydning av drömmen; jag håller hela tiden på att försöka stoppa allas hål i min tillvaro. Borde nog tänka mera på min egna personliga sådana…eller vad tror ni?

Säkert är att jag behöver semester. Helt säkert!