Skriver ingenting. Läser knappt något. Förutom att jag klipper gräs, och påtar i största allmänhet i min trädgård, gör jag inte många knop alls.

Listan med to-do växer. Över mitt huvud.

Oron gnager igen. Vad ska det bli av mina söner? Vad ska det bli av mig?

Gammal sorg kommer upp när ny kommer in.

Skakar av mig som min hund gör. Framifrån och bak, som en underbar liten kille på mina lektioner så vackert beskrev. Det är så de gör hundarna. Börjar vid nosen och går bakåt.

Alltså gör jag så. På fredag åker jag till Sverige. Lördag stundar bröllop och på söndag är jag tillbaka i min otroligt gröna oas. Jo, den är full av mygg med. Skakar av mig dem med.

Fokuserar på de där rosorna som aldrig tycks tröttna på att blomma.

Asfaltsblommor som trotsar ohyra och konstigt väder. Igår 30 grader och hög luftfuktighet. Idag kalla vindar från norr.

Om de kan så kan jag med.

Sen får jag syn på den där lilla blomman. Trädet som misshandlades så har en ny blomma.

Samlar ihop mig. Det här blir bra. Nu kör jag. Njuter på.