När jag fortfarande bodde i Sverige för en sådär tusen år sedan fantiserade jag om att köpa ett rött litet hus i skogen. Jag hade hittat det också. På promenadavstånd från min fasters hus. Då var det till salu och vi fantiserade tillsammans om att jag skulle köpa det. Det blev aldrig så. Livet ville annat. Men jag och min faster fortsätter att kalla det för ”mitt hus”.

Någon har köpt det och gjort en vacker veranda till. Vi enas om att den passar precis till mitt lilla hus. De har dock plockat bort syrenbuskarna som fanns runt om och det gillar vi icke. Och om man ska vara petig så ligger det en väg alldeles för nära. Ifall att man tittar närmare på bilden så ser man vägskylten också till höger.

Det var nog bra att jag inte köpte ”mitt hus” även om buskarna hade fått stå kvar. Trafiken, även om den inte på långa vägar är stor, finns där.

Jag fortsätter ändå att drömma om en röd stuga. Kanske vid vatten. Alltså varför inte. Som den här;

Jo men visst, den dan jag verkligen slår till får det bli med både skog och vatten.

Så får det bli!