Jag är inte bara gnällkärring.

Inte heller bråkar jag bara…eller nästan…vi får massor av anledningar till bråk här hemma hela tiden. Suck!

Nä, jag är även inne i en sorts pysselbubbla. Får massor av ideer om hur jag ska ändra om.

Ser saker helt plötsligt. En burk som jag hällt de där stenarna plockade från olika stränder kan bli en ljusstake bara med ett litet fint band.

 

Lovvikagarnet jag fick av, tror jag, min mor för länge sedan och som blev en enorm strumpa för att jag inte tyckte att vantar av den sortens garn är så användbart i en stad som Rom (hade i många år ett par egengjorda lovvikavantar som jag älskade, det visste mor) Sen låg den där i korgen bara, den gigantiska strumpan. I rätt många år.Vad ska man med en ful stor strumpa till? Hänga upp den 6 januari till Befanan kanske. Nej, då får man en massa färglada sådana istället.

Så får jag en syn, kanske tack vare min meditation eller vad vet jag. På några kvällar framför tv:n virkar jag ihop en väska. 

Klär den invändigt med de där brallorna jag köpte i en för liten storlek (fanns bara för små rumpor) på rean på HM också för några år sedan. Då varken min rumpa eller byxorna tycks vara modifierbara så slaktar jag dem och klär väskan med. En knapp ur magiska knapplådan jag ärvt får agera lås. Köper bara två hakar. 

Snyggt! Kanske inte, men sjukt kul.

Förresten ser jag att stygnen syns på fodret. Kanske att jag gör om det. Kanske inte.

Tiden bara flyger iväg när jag sitter där i min bubbla, framför tv:n, vid symaskinen, rotandes bland alla fina knappar.

Tänk om man kunde göra något mera av detta…