Det har blivit lite som en nödvändighet för mig. Att gå till den där parken, här i närheten, som folk själva byggt upp. Den som alla barnfamiljer nu har upptäckt och invaderar. De har gjort allt så mycket svårare. Min hund tycker det är suveränt med mellisar på filtar överallt. Bara att plocka. Det tycker inte föräldrarna alltid och jag är lite orolig för vad för skräp han får i sig så klart. Han har inget sunt förnuft alls där.

I parken finns också de där ljuvliga tanterna. Sjuttio-plussarna som är så goa. En utav dem har inga hundar själv men har alltid med sig en liten näsdukspåse med några hundgodisar. Samtliga hundar rusar emot henne när hon kommer.

På bilden finns det även en äldre hunddam med. Den lilla svarta längst till vänster. Hon är 16 år, ser inget och har inga tänder kvar. Gissa om hon lyckas få i sig en godis ändå? Så klart! Man ger sig inte för att man saknar gaddar. Right way to go!

De saknas två damer på bilden. En utav dem grälade något helt galet med kvinnan på stolen till höger häromdagen och gick därifrån i vredesmod. Jag förstår att kvinnan som syns på bilden inte fixade det längre. Denna andra damen säger hela tiden till alla vad de ska och inte ska göra. Utan några som helst bromsar kan hon styra upp vilka plaststolar som ska plockas fram eller var folk ska sitta. Hon är odräglig om man lyssnar på allt hon säger. Negativ. Ändå gillar jag henne. Till och med när hon tjatar på mig. Hon är som en kvinnlig Linus på linjen. Ha ha ha!

Min hund tål inte alla hannar och särskilt inte om de är kopplade. Därför ser jag upp noga med detta. Det blir mycket koppla/koppla av (ha ha rolig jag är!). Min hund har slutat morra på mig, som han gjorde i början. Han bara tittar med sina mjuka bruna och verkar tänka; -jaha, ska du nu börja igen med denna konstiga lek?! Tror han inte riktigt fattar vad det hela handlar om egentligen. Ska man nu inte få visa tänderna eller ta en bit päls för att visa vem som bestämmer…

När Linus på linjen frågar varför jag kopplat honom för hundrafemtioelftegången kan jag svara; -för att jag är nevrotisk. Det vet du ju.

Ha ha, möjligtvis är jag också en go qvinna.

Jag sänker medelåldern åtminstone, säger kvinnan som äger 16 åringen. Själv är hon 58. Jag är ju bara 56…snart.