Skrattet med glimten i ögat. Fy fabian vad jag saknat det!

Det vill jag ha mera av. Absolut! Så att jag kan samla på mig dem och minnas när allt blir svart igen. Godisbitar som är bra att ha.

Det är så jag tänkte efter att ha träffat på den där unge mannen med tiken som min hund gillar så skarp. I vanlig ordning drar han mig dit för att nosa på den snygga bruden. Precis när han är framme vid målet sätter hon sig ner och bajsar. – Så typiskt, precis nu! kommenterar killen. – Äsch, när man är nödig så är man! svarar jag, alltid redo till tjejers försvar. – Tänk om vi människor skulle göra så, säger han då tikägaren. Vi brister båda ut i ett gapskratt. Kiss och bajs humor i parken. Helskönt!

En annan godbit bjuder yngste sonen på. Storebror har sovit i två veckor på soffan efter musinvasionen. Vi försöker på alla möjliga vis att övertyga honom om att han nu bör städa loss på sitt rum och flytta tillbaka in. Han är mycket tveksam. Men till sist gör han det och snart växer tallrikshögar, kaffekoppar osv där inne igen. Jag försöker på alla vis att påpeka att möss kan komma tillbaka när det är så mycket godsaker att kolla in. Han bara skakar på axlarna. Då går lillebror, som är aptrött hela storyn, igång och kör en lång utläggning om mössen som tränar med hantlar och käkar protein på äldste sonens rum. Jag brister ut i skratt när jag ser framför mig min son som öppnar dörren och mössen, nu ordentligt uppumpade vända sig mot honom och skrika ”- stäng dörren, för fan!”. Därefter sover sonen en natt ” av misstag ” till på soffan. Tror han blev påverkad av mushistorien.

När jag ska resa ber jag min äldste son, han den minst krambenägne om en ordentlig hejdåkram. Det får jag men han understryker att den kommer att användas mot mig så snart jag ber om något annat. Ha ha skitunge!

Ja sådana små skratthistorier vill jag gärna ha mera av.

En gång fanns de ständigt i mitt liv.

Det kändes betydligt roligare då.

Tackar på förhand universum om du hör på nu!