Har lite svårt för att gå och lägga mig och tänka tacksamhet och vakna positiv som man enligt alla regler borde göra.

Egentligen är jag ju innehavare av svart bälte i att vända negativt till positivt. Åtminstone med glimten i ögat. Min förkärlek för galghumor kanske tar över lite i bland. Nåja, för det mesta funkar det ju. Bara inte nu.

Just nu är det alltså apsvårt. Just apsvårt = apor som hoppar runt i min hjärna och kör med mig mest hela tiden. Vaknar klockan fyra ibland och då är de som värst. Slår kullerbyttor, retas. För sånt väsen att jag inte kan somna om.

Inte konstigt att det då blir en apig morgon ( ha ha ha!).

Min hund får styra första rundan…eller till mesta del styra. Om vi är uppe fem och det är becksvart när vi kommer ut får han inte dra mig in i den svarta parken eller upp på kullen.

En morgon kommer vi upp på kullen med ljus. Jag går till och med in på ängen då jag ser att någon kört upp lite gångar. Släpper till och med lös min vovve till hans stora glädje. Jag har blivit nojig ju av att alla kommit tillbaka och hans ständiga bråkande med andra hannar. Orkar inte kolla vem som har snopp hela tiden i förväg. Vissa snoppar syns inte förrän hunden har dem på bitavstånd ju. (ber om ursäkt för min perversa utsvävning…kolla hundars könsorgan liksom…)

Men nu är det alltså fritt fram. Fast det varar tre minuter. Sen ser jag dem. De underbara rävarna. Det är ungar och jag ser dem på avstånd där de tumlar om varandra. De långa yviga svansarna svänger i skutten och glädjen. Ja, jag blir glad igen när jag tänker på det. Jag vill stå kvar länge länge. Bara njuta i hänförelse.

Försöker filma men det är kört med hunden åter i kopplet. Så tittar de upp. Min hund tittar på dem och då är förtrollningen över. De skuttar in i buskaget och mina naturregissörsplaner faller tillbaka i fantasin igen.

Men de dyker upp igen på kvällen när jag ska somna. Som en varm filt. Så fantastiskt att jag fick se dem.

Det är dit jag vill. Till naturen, tänker jag.

Hela mitt inre skriker efter det.

Vaknar upp med känslan av att jag måste hitta en lösning på detta.

Med eller utan söner på släp.