I förrgår morse satt jag framför datorn och tänkte skriva ner all min ilska. 

I vanlig ordning stoppade hunden mig. Han måste akut gå ut (lägg gärna märke till rimmet ha ha!)

Så vi lufsade iväg ner till parken istället och så hann det mesta rinna ur mig när jag sen var tillbaka framför datorn på kvällen efter jobb. Därför skrev jag ingenting. Konstig logik kanske men det var ju där i ögonblicket som allt det onda jag tänkte kunde komma ut. 

Kom helt av tankegångarna som föddes den dagen jag letade möjligt pyssel till dagisbarnen. Hittade fantastiska färger i naturen men när jag kollat upp på min app vad det var för sorts planta fick jag lägga ner det hela. Hela växten utom rötterna är galet giftig. Jag kan inte riskera att ta slut på ett jobb, även om det är aldrig så litet, och utgå som mördare samtidigt. 

Sen började min hjärna spinna vidare såklart. Barn vill jag inget illa. Fast det finns ju andra….

Nåja, jag hade ju tänkt skriva om just det som gjort mig så arg. Lite sent nu. Dels har jag pratat av mig det lite. Dels har yogan och hunden hjälpt mig att vända det hela till vad som är viktigt på riktigt (notera gärna i vilken rimform jag är…).

Kanske bra att jag kom på andra vägar. Kan vara svårt att blanda ut giftet rättvist när man är arg.