Eller egentligen hade jag testat yoga innan med andra, men han kommer alltid att räknas som den viktigaste.

Det var han som fick mig att börja tro att jag kunde. Att yogan var för mig.

Igår lämnade han sin kropp. Jag läste det på FB. Det var som ett slag i mellangärdet. Även om jag visste att han var till åren kommen och jag inte längre yogade för honom så känns det.

Jag har förstått att han inte längre undervisade sen ett bra tag tillbaka. Hade dragit sig tillbaka i meditation.

Han lärde mig grunderna. Gav mig den andliga biten och den riktiga yogasjälen. Klappade mig på axeln och uppmuntrade mig. Gav mig ingången till mina egna bortglömda rum samtidigt visade han på andra dörrar som ledde till andra möjligheter. När man tackade honom för det sa han bara; – tacka inte mig. Det är yogan som hjälper dig.

Detta kan man aldrig och vill aldrig sudda ut. Bär för alltid med mig allt han lärt mig.

Så tacksam att min livsväg korsades med hans.

Vila i frid G!