Mitt behov av att skriva av mig är helt okontrollerbart just nu.

Skriver även med penna och ibland vaknar jag klockan fem och sätter mig upp och bara skriver.

Min bästa terapi…ja, förutom yogan då.

Vilken kanal som helst funkar.

Inte alltid att jag publicerar. Ha ha skulle nog framstå som ett monster om jag lät er ta del av alla mina sjuka tankar. Vissa saker är också alldeles för privata. Det får vara så.

Gillar bäst att blogga dock. Det är en form jag liksom aldrig växer ur. Känns som om jag kan sprida ut min text här. Experimentera lite. Inte lika lätt på andra ställen…eller så är det jag som inte fattar hur det funkar på andra ställen.

På sista tiden hade jag tröttnat lite på instagram. Grejen med det var ju att man sätter in en bild och skriver några rader. Helt plötsligt skriver folk långa inlägg. Då orkar inte jag. Mysko för på bloggarna gillar jag långa texter. Det är som om det inte stämmer in just där. Felkodat för min trötta hjärna, skrollar jag vidare tills jag hittar djur och bebisvideor eller korta humortexter.

Verkligen konstigt för ibland när jag tvingar mig att läsa de där långa långa instagramtexterna så är det ju sånt som intresserar mig också.

Måste vara min hjärna som är medicindimmig.

Kan kanske bara hålla mig till sånt jag känner väl till. En form av säkerhet. Vem vet?

Plockar in lite rosor från trädgården som fullständigt exploderar i rosblomning nu.

Dessutom ger de min nystädade lägenhet en väldoft som också gör mig gott.

Vet egentligen inte riktigt vad jag ville förmedla med denna text.

Fast det blir bra så.