Trots att jag har ett pälsdjur hemma så dammsuger jag inte varje dag.
Inte ens under mina friskare perioder gjorde jag det.
Jag vet att det finns folk som inte kan tänka sig att leva så men jag gör det utan problem.
Eller problem blir det ju när det är fällningstider. Som nu. Hittar hundhår ända uppe i kylskåpet ibland. De flyger ju också.
Min läkare sa att jag inte kommer att tappa allt hår men stora sjok går av ändå. Kanske det också beror på undernäring och inte bara medicin men när detta liksom blandas med hundens så blir det too much.
Städningen tar jag tag i när det börjar krypa runt små bollar av hår. När de liksom börjar smyga fram under skåp och dörrar. Tillsammans med smulor och annat smått & gott blir det inte riktigt behagligt. Det är som att det kryper runt massvis med valpar ingen vill ha här. De är dessutom inget vidare söta heller. Valpar ska vara söta.
Då tar jag fram ilskan. Den som är så bra när man ska just städa. Vrede, hörlurar och gärna dansvänlig musik. För även om ilskan tar mig långt så behöver jag dansa emellanåt.
Pausa också såklart. Skulle inte klara av det annars. Tur att det är förbud mot störande ljud (typ dammsugning) mellan 14 och 16. Då kan jag bädda ner mig lite i sängen.
Ja, jag har ett ursinne som jag tryckt ner alldeles för länge. Funkar bra att ta ut lite på just rengöring som jag bara tycker om när det är gjort.
Bäst som jag skriker på dammsugarröret som envisas med att kana av hela tiden kommer sonen och undrar om han inte ska ta över så jag slipper vara så arg.
Han har inte fattat grejen. Det är ju en del av terapin att gapa och skrika. Vill också visa att det är okej att kvinnor gapar och skriker. Det har de sett alldeles för lite av. Mina hanvalpar.
Förklarar mig snabbt och han droppar av. Säkert också nöjd med det.
Ja, det går en hel dag åt detta såklart.
Men det känns bra på alla vis när det är gjort.
Och musiken i lurarna just nu är den här;
SÅÅÅÅ BRA!!!
Pranayama i Rom 