Kan inte tjata tillräckligt om det där med att dela.

Då menar jag inte bara på sociala medier såklart. Nej live också.

Jag var tillbaka på jobbet igår. Det var bara en test egentligen för jag vet ju inte hur jag mår från dag till dag.

Det gick så bra. Det var underbart att träffa barnen igen. Sjunga med dem, sitta vid pysselbordet och se hur de hittar alldeles egna och personliga lösningar på allt trots att de är så små. Att sen sätta sig ner i fikasoffan med mammorna och just dela lite olika saker. Som jag saknat det.

Vi har så mycket att ge varandra. Där är vi också i samma kulturkrocksituationer. Ja faktiskt, man fortsätter att ha det även när man bott här i tusen år. Hör också att min vän som flyttat tillbaka till Sverige tampas med motsatsen nu. Mest för barnens skull. Tänker mycket på det med alla stackars flyktingar. Inget man kan förstå om man inte upplevt det.

Ibland tänker jag att jag delar för mycket. Lämnar ut. Även dumma saker.

Ni minns säkert koppen som kraschade häromveckan.

Min lilla My kopp.

Har tänkt flera gånger att jag ju inte alls behöver hänga ut sönernas klanterier.

Och vem är jag att döma. Klantar sönder saker mest hela tiden.

Min kollega hade en present till mig hon köpt på ett besök i Sverige i veckan.

En ny lilla My mugg fast med blommor och blad.

En soligare version.

Jamen såklart, jag behövde den röda ilskna innan. Den med go i. Nu är det framemot mitt verkliga jag som gäller.

Gräset, naturen, blommorna…utan att glömma de där jävlaannaman.

Det kommer jag alltid att behöva.

Så visst lönar det sig att dela.

Berätta. Jämföra.

Så tacksam för detta.