Jag har ett stort problem. Ett stort sminkproblem. Ha ha ha! Sminkar mig några gånger om året och bara det skulle man kunna kalla ett problem. Häromkvällen ser jag det tydligt. Det som jag redan noterat några gånger; att mitt högra öga suddar ut kajalstrecket på ögonlocksranden alldeles själv. På vänstra sitter det fint. Men inte på det högra.

Men jag har ett säkert kort. Min kompis. Hon som har gått igenom skärselden under den här förbannade covid lockdownen. Detta kanske jag berättar om vid ett annat tillfälle. Nu är det sminkkunskaper jag behöver. Hon besitter sådana. Hon har gått en kurs. Som hon själv säger att hon struntar högakningsfullt i då de lärde henne att hon borde ha ljusa färger runt ögonen. Då hon alltid väljer svart är detta inte möjligt. Fast hon kan det där.

Därför tipsar hon mig om en sorts primer just för ögonlocket, som ska hålla kvar färg en längre tid. Hon säger att det är ögat som sjunkit med åren. Rynkor som bildats. Kan det ju inte vara. Så ung som jag är…ha ha ha!

Nåväl, jag lyssnar på henne och drar till parfymeriet här i närheten.

Trycker på mig munskyddet och går in. Hinner knappt inom dörren förrän en expedit påminner om att jag måste använda handtvätten som sitter vid dörren (undrar i mitt stilla sinne om damen som gick in strax innan mig tvättade sina händer…) . Sen hänger expediten efter mig och undrar om hon kan hjälpa till. Jag avböjer. ”Ska bara titta” . Obehaget som jag vanligtvis känner i dessa affärer förhöjs av både munskyddsgrejen och handtvätten. Som om jag var något katten släpat in typ, blir jag efterföljd och påpassad bakom hyllorna. Känner att jag måste skynda mig innan hon dyker upp igen och ska kolla så jag inte provar smink i smyg. De sa hon ju var förbjudet. Inte vill jag göra förbjudna saker inte.

Expediten är hack i häl. Jag drar mot andra hållet. En tantkund har munskyddet nedhasat på hakan. Funderar på om jag ska skvallra men beslutar snabbt att låta bli. Tänk om någon skulle skvallra på mig när jag glömmer mig.

Lyckas studera lite primer utan klistermärkes expeditens falkögon. Hittar inte den sort min kompis sagt. Men en liten rund burk med sånt man kletar på. Det får duga. Det är liksom inte läge att fiska upp min ”skitiga” mobil och fråga kompisen.

Min näsa börjar rinna. När jag pillar upp näsdukar ur väskan ser jag att jag har ett munskydd till där nere. Kanske har jag det gamla på mig. Nåja, försent att ändra på den saken nu. Snabbt som blixten torkar jag av näsan drar upp munskyddet igen och smusslar ner näsduken i väskan. Expediten studerar mig från ett hörn. Shit, har hon sett att jag står här och snorar?

Snabbt går jag mot kassan med min lilla burk. Ska inte titta på något mera. Det får vara bra så här.

Den lovar ju också bra saker den lilla burken.

Kompisen säger att det får duga.