Ni tycker säkert att jag är en skitstövel efter mitt sista inlägg där jag utmålar min stackars 75 årige far som totalt inkompetent.

Det är han alls inte. Vi har fixat många biffar tillsammans. Det är bara det att han gör det på sitt sätt och det kan irritera ibland. Helt säkert irriterar jag också med mitt sätt…ha ha ha!

Läste häromdagen en intervju med en feelgood författare. Hon sa att det alls inte var lätt att använda sig av vissa saker som händer just när det hänt men att det sen, när man tittar tillbaka kan se de där små roliga och fina detaljerna.

Som t ex när jag bad min far hyra in en tomte för att överraska barnen. Han liksom bara råkade fiska fram en alkoholiserad sådan. Denne kom full som ett ägg, visserligen klädd till tomte, men han kunde knappt stå på benen.

Det var liksom inget tvivel på barnens fullständiga överumpling. En tomte som måste ha flera assistenter för att han inte på något vis i världen kunde läsa på paketen är ju verkligen speciell.

Nu när jag tänker tillbaka på det kan jag skratta och tänka ” så typiskt min far”. Där och då var jag rätt förfärad, min mor urilsken och far mycket förvånad.

Jag menar visst är det lite kul när barnen får korrigera och rätta trots att de kappast själv var så stora att de kunde läsa. Också lite kul att han druckit upp gaget innan jobbet. Sen vet man ju liksom inte…

Mindre kul för denne tomtes familj. Tänker alltid på det när människor raglar runt i vinternatten. Att det kanske finns tillhörande familj.

Då blir det mindre kul. Kanske bra att han fick jobba som, dålig, tomte och komma hemifrån.

Så jag koncentrerar mig på min fina hemmadetaljer lite då.

Vissa hörnor av mitt hem gillar jag bäst upplysta av stearinljus och slingor.