Lyckas bara fånga en valp av tre på foto vanligtvis.

Just den tredje har varken något val eller bryr sig något nämnvärt (tror jag).

De andra två värjer sig, grimaserar eller hotar med att avveckla mig som mamma.

Så kom vi iväg på utflykt tillsammans. Då stod de bara där och tittade rakt in i min mobilkamera.

Magiskt! Kanske var det skogen. Kanske var det tillfället. Vad vet jag. Bilder blev det och det kan jag leva på ett tag.

Jag oroar mig ju för dessa två som jag inte vet vart de ska ta vägen i livet. Arbetslivet ser inte så ljust ut och ingen av dem vill studera.

Den svarta världen lockar. Den som har snabba pengar och medel att döva med.

För mig en ständigt gnagande oro. Men det tar vi en annan gång. Idag njuter jag av bilderna som kom upp i mobilen häromdagen igen. En påminnelse om att det finns hopp.