Besparar er den galna starten. Tjafset där den ene säger vitt och den andre håller fast vid svart och ingendera vill låta den andre få sista ordet.

Utelämnar gå i taket stämningen som rådde i bilen många gånger innan vi äntligen kommer fram.

Under resan kör jag fast i googlande på om det finns gym på hotellet. Medberoendet i mig har gått igång på äldste sonens undran. Han måste ju träna för tusan. Nåväl, det finns betydligt sämre medberoende. Helt plötsligt säger minsta sonen; mamma nu missade du solrosfältet. Han kan ju mina svaga sidor. Vet vad jag brukar brista ut i tårögda jubel för. Nej men, vänd om! tjuter jag och minstingen i kör. Ja, för böveln lägger äldste sonen till. Det kan väl inte vara så svårt? Fast vi lägger snabbt ner det skämtet när det börjar ryka ur makens öron.

Det smått komiska när minste sonen någonstans utanför Florens går loss på vilken restaurang vi ska till i Mantova. Han som inte skulle samarbeta om något googlar loss och maken utmanar honom på om han kommer till samma slutsats som maken gjorde. Så klart att han gör. Matnörd.

Det roliga i att maken sätter på ABBA musik efter att de andra tre tjatat sig gröna om bilar, motorcyklar och annat fullständigt ointressant.

Ja lite roliga är vi väl trots allt. Åtminstone när vi reser.