Klamrar mig fast vid det som är positivt.

Som en koalaunge hänger jag mig på allt som visar på framtid och livsglädje.

Sonderar min trädgård där rosorna skalats ner drastiskt, lavendeln (den har blommat urkasst i år) som fått sig en rejäl trimning och kommer till granatäppelträdet för att studera de där två frukterna.

Dokumenterar noggrant det pytteröda som börjar framträda. Sakta men säkert. De tänker inte ramla av innan de är färdiga…hoppas inte det. De tynger åtminstone ner den stackars lilla grenen ordentligt.

Då, då får jag se den. Den tredje frukten. Wow!

Lite högre upp sitter den. Hur kunde jag missa den med min röntgenblick?

Tack fina lilla träd! Du gjorde min dag.