Så om ni inte står ut med det kan ni låta bli att läsa detta inlägg. Ni vet en sån morgon som börjar efter en natt med tusen uppvaknanden. När förkylningen som tycktes lite bättre efter den upplyftande utestunden med jobbet i lördags verkar ha klubbat ner dig i skorna och du inser att du …
Författare: Marika
Pandemihat och aprikosblommor
Den här nedrans skitpandemin drar ut det allra värsta ur oss människor. Som om vi inte klarar av att vara så mycket med oss själva att vi bara måste låta det få utlopp över andra. Jag står på en trottoar. En bred trottoar. En av de bredaste trottoarerna som kan finnas i denna gamla stad …
Två steg framåt och
ett steg bak. Det är så det känns mest hela tiden. För att inte tala om när det känns som om jag går i ren dynga. Omöjligt. Ena dagen är jag euforiskt glad. Nästa nere i avgrunden. Kan inte med det här viruset som blockerar oss så längre. Orkar inte ta alla förbannade diskussioner vi …
En sten faller
från mitt hjärta. Ja, jag har ju två föräldralösa syskonbarn som kämpar på sina egna vis. De gör mig ont att jag inte kan vara nära dem. Att vara långt ifrån är och har alltid varit svårt. Facetimar min systerson, tillsammans med sönerna, då det är hans födelsedag. 25 år ska firas ju. Han berättar …
Vackert
Dags att köra ett tacksamhetsinlägg igen. Börjar känna mig som världens gnällkärring ju. Detta går inte an på något vis. I lördags upptäckte jag att far äntligen har installerat en webkamera på sin dator. Fast jag visste det såklart inte när jag försökte ringa honom via messenger. Naturligtvis svarade han inte utan ringde upp mig …
Jag vill
så mycket men kan så lite. Nä, det där sista var inte sant. Men det är något som stoppar mig hela tiden , känns det som. Knappar in mig på wordpress varje dag. Läser andras bloggar. Går igenom utkast. Öppnar ett nytt. Där blir det stopp. Händerna vill inte ens röra tangenterna. Går in på …
Förbaskade ulltofflor
Går hasar ju mig omkring i min mans gamla håliga ulltofflor och tjatar om förändring. Det går ju dåligt ihop. Kanske därför ingenting händer heller. Äldste sonen är desperat för han skickar CV, får några svar men aldrig något konkret. Middagarna blir heta var och varannan gång. Sällan kan vi sitta i lugn och ro …
Håglös
Har massor av projektideer för min egen skull. Stickning, virkning, skrivning och liknande. Men så tänker jag att jag måste avsluta det här jobbgrejset som jag alls inte vill egentligen. Segt. Tänker också att jag borde få till det med ett projekt som blandar in sönerna och som vi så småningom kan leva på. Ja, …
Det gnager
Älskar att jobba med barn. De lär mig så mycket. Ger mig så mycket tankar. Det passar mig alldeles ypperligt att hoppa in och jobba lite och hoppa ut igen. Kanske skulle jag inte orka en hel dag i ett dagis som det ser ut idag. Eller, jag vet ju att jag inte kan med …
Tjata vidare om förändringar
Alltså bara små än så länge. För att någonstans måste man börja. Jag gjorde ju om en kjolspets. Transformerade den till en brickhållare med hjälp av ett gammalt armband jag inte får på mig längre. Det blev riktigt snyggt men sen fick jag halt där!, när jag skulle sätta upp den i köket. Inga fler …
