Inne i en svacka igen. Känslomässigt talat. Skrev häromdagen om alla som tar studenten och la hela mitt avundsjuka jag på ett silverfat. Klart att jag älskar mina söner som de är. Skulle inte vilja att de var annorlunda...eller jo, mera hjälpsamma kanske...att de bäddar sängen någon gång om året eller så... Det jag vet …

Fortsätt läsa Älskade dum-paddor och söner

Vi diskuterar semester. Från att ha trott att det inget blir i år till att  det alltså finns två veckor i augusti som ska fyllas. Hemester är inte på tal. Den har vi ju redan gjort. Fast man kallade det för karantän. Sönerna vill helst inte följa med. Maken vill helst att sönerna följer med. …

Fortsätt läsa Betänketid

Just nu läser jag dagligen om någon som tagit studenten eller maturità, som det heter här. Om min äldste hade gjort som alla andra, varit som alla andra hade han också gjort det nu. Det är ju alla hans kompisar sedan lågstadiet som betar av denna etapp en efter en beroende på vilken inriktning de …

Fortsätt läsa Hål

och all ånga bara exploderar i ansiktet. Så känns fas 2...eller om det är 3 vi är inne i. Vet inte. Förstår inte. Första veckan var helt konstig. Eller så är allt helt konstigt just nu... På söndagen går maken, jag och hunden äntligen på promenad i centrum. En konstig känsla. Folktomt. Stängt. Det är …

Fortsätt läsa Locket av

Har inte haft någon lust alls att skriva på länge. Ser nu att det gått två veckor. Fortfarande känns det segt. Oinspirerad. Som vanligt skriver jag tusen inlägg i huvudet. Sen sitter jag här och dumglor på skärmen. Varför? Nja, lite allt möjligt. Hård landning när de "släppte loss allting" igen...eller nästan allting. Det som …

Fortsätt läsa Tack!

Jag går ju en kurs. Online. Den skulle ha varit en gång i månaden en hel helg. Men nu är det alltså som det är och lärarna anpassar sig och skapar videolektioner. Det funkar. Det går förvånansvärt smidigt och är även kul trots att vi inte kan träffas och göra gruppaktiviteterna som vi borde. Det …

Fortsätt läsa Det handlar om anpassning

Min son tar några bilder med sin nya mobil, till mig, på rosorna. Jag hakar mig fast i dem på alla sätt och vis. Skönheten, doften, färgen, mängden och så taggarna. Helt tagen! Får mer arbetsuppgifter men känner mig helt tom. Slut. Orkar inte ens upp på träningscykeln. Fast jag går en lång, stulen tur, …

Fortsätt läsa Taggig tillvaro

Den där ilska dagen slutade så klart i skratt...efteråt... Har precis skrivit om min arga dag då det plingar in videos från min kusin. Hennes underbara lilla babytjej som rullar runt, skrattar och bara är allmänt babygullig. Sååå ljuvlig!!! Då får jag fart igen. Eftersom solen lyser tänker jag spela in två videos, till mina …

Fortsätt läsa Sprida ljus

då är allt fel. Jag vill inte jobba mera med att skicka videos, även om jag måste tillstå att det är ganska kul, utan att se dem som filmerna är destinerade för. Jag vill sitta på golvet, med alla ungarna där med mig. Jag vill ha "kan du sätta fast hårklämman som visst ramlade av...-epidemierna" …

Fortsätt läsa När man vaknar arg

Det kommer upp bilder på FB från när vi just hade hämtat hem vår lilla hund april 2014. Minstingen som i juni fyller 16 verkar vara en liten liten kille. Det var han ju också, knappt 10 år. Så annorlunda. Söt som få. (jo, söt är han fortfarande...fast annorlunda söt.) Tillsammans är de världens sötchock, …

Fortsätt läsa Nostalgisk