Då slet de ut mitt vänstra bröst. Jag vaknade långsamt upp till mitt nya liv som enbröstad lymfkörtelberövad 46 åring. Min svärfars födelsedag. I morse värkte min arm...som om den ville få mig att minnas. Att jag faller så lätt i gropen. Den där gropen som varje förbannade kvartssamtal gräver åt mig. Att jag inte …
Jag tror att jag ska åka till mitt yogaställe. Det står Sciopero (strejk) överallt, men jag brukar ha tur. Brukar. Då det vimlar av fackföreningar i varje kategori, i fackföreningsparadiset Italien, så kör det alltid någon stackars busschaufför som tillhör fel fack, sina turer. Förstår meddetsamma att det inte riktigt är min dag när jag …
får man bygga nya. Så är det bara. Särskilt som man behöver dem. Skeppen. Här är det vått värre både utom-och inomhus, just nu. Ingen värme på förrän i november och regnet drar på i ojämn takt. Blött. Inget torkar. Då skulle jag behöva ett nytt skimrande skepp. Istället drar jag en filt över axlarna. …
vill jag fokusera på. Jag vill ju inte bli en gnällsopp som tycker att livet är allmänt orättvist, och särskilt mot mig. Så är det ju inte alls. För jag har en familj som älskar mig. Ett hem med tillhörande trädgård. Jag har två starka ben som tar mig runt, fast de inte gärna springer. …
med jobb i det här landet. Det kommer vi fram till, jag och den svenska mamman, där vi sitter fördjupade i den himmelska äppelkakan vi just producerat med två små barn. Bara att hitta en ordentligt betald sysselsättning utan konstiga erbjudande under bordet, är en svår konst. Om man sen har lyckats, med eller utan …
Vad är detta? Helt plötsligt kan jag inte kommentera på andra bloggar. För tusingen, det gick ju så bra innan!!! Warum? Blir irriterad. Vet ju så väl min identitet. Inget jag kan göra. Böner hjälper inte heller. Glöm det Marika, börja om i morgon! Ligg kvar som en strandad manet! Det bästa du kan göra …
Det är inte ofta jag känner det så. Just nu gör jag det. Jag har ju inget jobb att gå upp till. Bara en trevlig hundpromenad. Inte ens den lockar. Jag vill baka in mig i täckena och låtsas som att det regnar. Göra ett djupt hål i madrassen och försvinna i fluffiga drömmar. Borta …
Så är det bara. Jorden, växterna, djuren och vi. Alla behöver vi regn. Det regnar i Rom. Det är bara ett problem med detta. Folk blir galna. Trafiken kör bokstavligen ihop sig då det bildas sjöar överallt. En sån dag ska vi åka på yogalektion jag och kompisen. Redan när jag kommer fram till busshållplatsen …
Precis som jag egentligen inte går omkring och tror att jag är osynliga kvinnan på riktigt trots att skriver jag om det ibland, i bildlig form (det förstår mina läsare alldeles säkert.Så dumma är de minsann och dar inte!), så tror jag inte bara för att jag skriver det, att mina föredetta arbetskamrater sitter på rumpan …
Har den känslan igen. Får ingen känsla av att jag är riktigt på plats. Där jag SKA vara. Mobilen är tyst. På bloggen är det tyst. Får ingen rätt med den. Krånglar och krånglar och Instagram går inte att flytta över. Blir tokig på sådant. Tänker på en föredetta arbetskamrat på svenska skolföreningen. Då blippar …
Pranayama i Rom 